~
Ni behöver inte läsa detta, jag skriver bara om 2 böcker som jag läst, och som jag rekomenderar starkt! Skulle uppskatta om ni läste, men det är inget måste.
Jag har nyligen läst ut en bok som heter "Den dagen min dotter blev galen" skriven av Michael Greenberg. Den är otroligt "fångande". Man fastnar lätt i den. Men Michael's dotter, Sally, blev (som han skriver) galen den 5/7-96. Han förstod inte vad som hade hänt. Men efter att allt hade hänt så skrev han då den dära boken. Men det jag tänkte säga egentligen var att jag satt och googlade på hans och hennes namn, och så känns det som om allt blir liksom verkligt. Man ser hur dom ser ut och allt. Jag blev nästa lite ledsen på något sätt. Låter konstigt, men om ni själv tar och läser boken så förstår ni nog.
Just nu läser jag en bok som heter "Hur kunde hon?" vilket handlar om en tjej, Dana Fowley, som blivit våldtagen av sin egen mamma, hennes låtsas pappa, hennes morfar, "farmor" och "farfar" och en hel del andra människor. Även hennes yngre syster, Heather, blev utsatt för detta och pga det så har hon nu (hon är 30 år) samma mentala status som en 12 åring. Hon kan knappt skriva och tänker inte på vad hon gör. Men jag gogglade även på hennes namn, och likadant där. Helt otroligt hur rörd man blir... Hon är en av få som har lyckats återgå till ett "normalt" liv. Hon har egna barn och är gift. Hennes syster tar hon också hand om. Det jag tänker på när jag läser den här boken är: Hur fan kan man? Hennes egna mamma! En av personerna man ska kunna lite mest på. Personen man ska kunna prata med när man går igenom svåra tider. Jag mår nästan illa...
Jag kände bara att jag behövde skriva detta. Jag uppskattar att ni tog er tid till att läsa det. Det gör jag! Kärlek till er!
Jag har nyligen läst ut en bok som heter "Den dagen min dotter blev galen" skriven av Michael Greenberg. Den är otroligt "fångande". Man fastnar lätt i den. Men Michael's dotter, Sally, blev (som han skriver) galen den 5/7-96. Han förstod inte vad som hade hänt. Men efter att allt hade hänt så skrev han då den dära boken. Men det jag tänkte säga egentligen var att jag satt och googlade på hans och hennes namn, och så känns det som om allt blir liksom verkligt. Man ser hur dom ser ut och allt. Jag blev nästa lite ledsen på något sätt. Låter konstigt, men om ni själv tar och läser boken så förstår ni nog.
Just nu läser jag en bok som heter "Hur kunde hon?" vilket handlar om en tjej, Dana Fowley, som blivit våldtagen av sin egen mamma, hennes låtsas pappa, hennes morfar, "farmor" och "farfar" och en hel del andra människor. Även hennes yngre syster, Heather, blev utsatt för detta och pga det så har hon nu (hon är 30 år) samma mentala status som en 12 åring. Hon kan knappt skriva och tänker inte på vad hon gör. Men jag gogglade även på hennes namn, och likadant där. Helt otroligt hur rörd man blir... Hon är en av få som har lyckats återgå till ett "normalt" liv. Hon har egna barn och är gift. Hennes syster tar hon också hand om. Det jag tänker på när jag läser den här boken är: Hur fan kan man? Hennes egna mamma! En av personerna man ska kunna lite mest på. Personen man ska kunna prata med när man går igenom svåra tider. Jag mår nästan illa...
Jag kände bara att jag behövde skriva detta. Jag uppskattar att ni tog er tid till att läsa det. Det gör jag! Kärlek till er!
Kommentarer
Trackback