Skriver av mig
Jag förstår inte. Jag gör verkligen inte det. Att man kan känna sig så äckligt ensam fastän man har människor runt omkring sig som man vet älskar en. Kan någon förklara det för mig? Jag skulle gärna vilja ha ett svar på den frågan.
Lika så undrar jag hur andra tänker. Jag blir förbannad på hur mäniskor är! Deras beteende mot andra människor. Har ni aldrig hört uttrycket "Man ska behandla andra människor som man själv vill bli behandlad"? Man undara alltså... Blir så förbannad. Man ger och ger men får fan aldrig något tillbaka. Hur svårt ska det vara?! Ett enkelt tack skulle räcka långt. Försök att sätta er i den andra personens situation så kanske ni kan förstå varför man känner sig så ouppskattad.
Bortbortbort, vill bara bort. Inget är som det ska. Äckligt är vad allting är. Fy.
Lika så undrar jag hur andra tänker. Jag blir förbannad på hur mäniskor är! Deras beteende mot andra människor. Har ni aldrig hört uttrycket "Man ska behandla andra människor som man själv vill bli behandlad"? Man undara alltså... Blir så förbannad. Man ger och ger men får fan aldrig något tillbaka. Hur svårt ska det vara?! Ett enkelt tack skulle räcka långt. Försök att sätta er i den andra personens situation så kanske ni kan förstå varför man känner sig så ouppskattad.
Bortbortbort, vill bara bort. Inget är som det ska. Äckligt är vad allting är. Fy.
Kommentarer
Trackback
