Jag var rätt så lung när jag var liten. Gjorde som mina föräldrar sa, sprang inte runt och skrek och klagade på att jag inte fick det jag ville ha. Min mamma brukar säga att "jag var som ett drömbarn", lika så om min syster. Men jag var nog ändå rätt så envis, men jag satte mig inte på golvet och skrek om jag inte fick den leksaken. 

Det var väl ungefär så jag var. Vet inte riktigt om jag har något annat att skriva.