Ett inlägg om framtiden
Det här kommer bara bli ett inlägg om tankar jag har för tillfället, inte något super viktigt eller enormt intressant, men det får läsas om ni orkar!
Om exakt två veckor så bli jag myndig. Och med det så kommer det en massa ansvar. Det känns som om dagen man fyllt 18 så räknar alla med att man ska klara sig själv och veta vad man ska göra i framtiden. Jag är visserligen rätt så säker på vad jag vill göra, men jag är inte redo för allt ansvar. Jag vill vara liten igen. Det känns som om efter man har fyllt 18 så finns det ingen "återvändo", antar jag man kan kalla det. Men jag kommer ihåg när jag var precis 17 fyllda (som om det var typ 100 år sedan, haha) då verkligen LÄNGTADE jag tills jag fyllde 18. Då skulle jag pierca mig och tatuera mig och hela den grejen, men det kändes roligare då, också så himla avlägset.Jag menar inte att jag inte vill bli 18, för det vill jag. Men jag tror bara inte jag är redo för allt ansvar som hör till.
Och så var de det här med skolan. Jag har alltid sagt "efter studenten så ska jag ta ett år ledigt ifrån skolan och fokusera på att hitta ett jobb, och hinna 'leva'". Jag vill liksom ut och resa och se världen! Men jag tänker att jag kommer att tappa fokus på skola och arbete, och då kommer det sluta med att jag sitter hemma och får leva på socialbidrag typ, och det vill jag inte. Så därför vill jag kombinera skolan med 'livet' och att resa. Då blir det till att plugga utomlands! Men det är lättare sagt än gjort att hitta en skola, ett program, en bostad och allt som hör till. Jag har ingen aning om hur jag ska gå till väga med att ansöka. Jag vet inte ens vad jag behöver göra för att ansöka! Men det kommer nog ordna sig. Men något annat jag oroar mig över är "är det försent att ansöka?". Liksom, tänk om ansökingstiden tog slut igår, och jag missade det precis. Fy vad surt det skulle kännas. För jag vill ju gå med folk i min ålder, jag vill inte gå med dem som är yngre än mig. Men allting kommer att lösa sig, det vet jag. Men det är bara såna här tankar man får när man börjar närma sig vuxenlivet.
Kommentarer
Trackback
